Oves 50-årskaos 30/8-03Att fylla 50 är speciellt, det går inte att komma ifrån, och man måste bestämma sig för hur man ska fira detta. Som jag såg fanns det två alternativ; antingen fly från det hela, sätta sig på någon Söderhavsö med en sval drink inom bekvämt räckhåll, eller annars slå på stort och fixa ett "once in a lifetime-kalas". Efter att ha funderat hit och dit beslöt jag mig för det andra alternativet, och drog alltså igång projekt "50-årskaos", som gick av stapeln i Björkhagens skola utanför Stockholm lördagen den 30/8-2003 (jag fyllde redan den 5/8, men den dagen firade jag med att flyga Ryanair till Lübeck, och inleda några veckors semester i Tyskland).
Till 50-årskaoset försökte jag bjuda in alla som betytt något för mig i mitt liv, även sådana jag inte hade så stora förhoppningar om skulle komma. Ett sextiotal dök faktiskt upp, hör och häpna! Jag hade även lyckats samla ihop några av de band jag spelat med under årens lopp - det mest spännande var nog Skatnäva, som aldrig stått på en scen som band, och som repat en gång under trettio år! Kvällen inleddes med att jag intonerade mantrat "50-årskaos" till tonerna av Philip Glass "Koyaanisqatsi", och det såg ut att bli en dyster kväll... Sedan följde en känslobeskrivning, synnerligen inspirerad av Napoleon XIV:s "They're coming to take me away". Platte och Sandå stod för den musikaliska inramingen. "Jag minns nog hur det var en gång när jag var ung och cool Jag fyller 50 år, ha ha! Ja, livet är ett skämt, man tumlar skrikande i världen ut Dom kommer väl och hämtar mig, ha ha! Men låt oss glömma nu i kväll vårt existensiella gnäll Jag fyller 50 år, ha ha! |