Söndagen den 21:a november

Först kom jag till Sri Srinivasa Perumal Temple på 397 Serangoon Rd, ett hinduiskt tempel byggt 1855 där man tillber Perumal (Vishnu), som tros ha återfötts nio gånger för att tjäna mänskligheten. Inte illa... I templet finns två skrin som tillhört gudens fruar Lakshmi and Andai, och även hans fågel - garudan. Där sägs också finnas en thulasi-planta - en symbol för tro och kvinnlighet, men den missade jag i värmen...

Gudarna tog dock emot mig med öppna armar, och lät mig ställa ifrån mig ryggsäcken för att sedan i lugn och ro insupa atmosfären.

Nästa stopp på min tempelrunda var Leong San Buddhist Temple, som - trots en viss kommers utanför entrén - kändes äkta, innerligt och var mycket vackert.

Templet var ursprungligen ett sjukhem, grundat av en viss Chuan Wu, som kom till Singapore 1913 med en staty av nådens gudinna Kwan Yin och en urna som enda bagage. 1926 hade det enkla sjukhemmet utvecklats till ett tempel, känt under namnet Leong San See. I templet fanns en staty av Konfucius.

Templets abbot, Zhuang Feng, grundade en skola på templets mark. Skolan drevs av templet ända till 1957, då det togs över av kommunen. Idag förbinder en sidogrind skolan med templet, och det sägs att skolbarn ofta smyger in i templet för att be en liten bön innan lektionerna börjar. Snacka om att vara långt borta från Sverige...!

Tänk att två tempel kan vara så olika! Jag hade väntat mig att Sakya Muni Buddha Gaya Temple - även kallat "De tusen ljusens tempel" - på 366 Race Course Rd skulle vara vackert och rofyllt, med ett oändligt antal stearinljus som fladdrade. Men när jag kom dit möttes jag av två plastiga gula tigrar som vaktade porten...

...och inne i templet en enorm och enormt ful Buddhastaty som stirrade stelt ut i intet. Statyn är 15 meter hög, och väger inte mindre än 300 ton! Förstår inte hur någon kan be och bli vördnadsfull i ett sådant sällskap!

Templet grundades 1927 av den thailändska munken Vutthisasara, troligen hade han andra skönhetsideal än vad jag har... Men, å andra sidan, på hans tid lär templet ha varit några träbyggnader runt en enkel trädgård, vilket nog är mer i min smak.

Det vackraste i templet var nog dessa fiskar, som simmade runt troligen utan att ha en aning om var de var, eller om Buddhas läror och visdomsord.

Efter all denna andlighet beslöt jag mig för att låta resten av tiden i Singapore fyllas av mer världsliga upplevelser. Därför tog jag mig än en gång till Raffles, som ju Per och jag gjorde ett försök att besöka en vecka tidigare, men då hamnade vi bara i baren. Nu ville jag se själva hotellet. Och det var värt besväret...

Personalen bar stiliga munderingar, och gästerna var betydligt mer distingerade än undertecknad...

När jag frågade om jag kunde gå in genom entrén tittade vakten på mig uppifrån och ner och fick mig att känna mig som något som katten släpat in (som den excellente engelske författaren PG Wodehouse skulle ha uttryckt det). Sedan sa han att det inte passade sig att gå in där i shorts. Men med sedvanlig asiatisk vänlighet lät han mig gå in en liten bit för att jag skulle kunna ta ett kort...

I parken pågick en bröllopsmottagning... Må Shawn Khong och Wong Ching Ming leva lyckliga i alla sina dagar!

Även vid detta besök hamnade jag slutligen i baren...

Träffade där en värmlänning, svepte ännu en Sling, och krossade ett antal jordnötter.

Sedan drog jag mig neråt hamnen och Boat Quay, och ramlade där rakt in i Singapore River Regatta 2004, som var ett fartfyllt evenemang med en mängd roddlag som kämpade mot varandra. Inte ens en häftig regnskur kunde sänka stämningen.

Jag beslöt mig för att det här var ett bra sätt att fördriva tiden på tills flygplanet hem till Europa skulle avgå sent på kvällen. Det enda som återstod att se för min del var den äkta Merlion som stod och sprutade vatten i en park några kvarter bort.

När den filuren var besedd slog jag mig ner på en stol på puben The Penny Black på 26/27 Boat Quay och lät resten av dagen bara flyta förbi, tillsammans med en strid ström av avspända flanörer, och - ute på vattnet - betydligt mindre avslappnade roddare. Finlemmade, elegant klädda asiater, storvuxna européer i t-shirts och kortbyxor... Plötsligt förstod jag nästan varför jag inte hade blivit insläppt på Raffles - saknar inte vi européer en viss elegans där vi stövlar fram...? Och jag själv, orakad i en svettig t-shirt...

Nåväl, ölen på Penny Black var god, och plötsligt blev jag bjuden på ännu en av ett par som satt bredvid mig. Herrn i sällskapet hade, liksom jag, ett plan att passa, men hans gick tydligen mycket tidigare än mitt, så dom hann helt enkelt inte dricka upp de öl de beställt in. Och då var det klart att jag fick ställa upp...

Sedan visade det sig att kvinnan arbetade vid Singapore's TV, och att vi alltså på sätt och vis var kollegor (jag jobbar ju på SVT). Ett kort utbyte av erfarenheter följde, varpå hon måste följa sin vän till flygplatsen.

Jag bröt upp från Penny Black, och gick längs kajen. Hade blivit bjuden på party av ett engelskt roddlag, men hittade inte dom, så jag slog mig ner på en restaurang - Riverside Seafood Court - och åt en himmelskt god Mango Duck - anka med mangoskivor.

Dessa trevliga damer serverade mig, och blev både glada och överraskade när jag frågade om jag fick fotografera dom...

Mätt och belåten tog jag sedan tunnelbanan ut till Changi Airport, där jag lyckades ställa till det så att jag blev tvungen att slänga min utmärkta nagelsax (eftersom den låg i handbagaget). Incheckad och klar satt jag sedan där och väntade tills det var dags att borda planet. Hamnade bredvid ett par från Australien, men var för trött för konversation. Såg filmerna "Gustav" och "Spindelmannen 2", och lyckades på något sätt fördriva den lååånga natten, trots en viss ofräsch känsla efter att ha släpat ryggsäcken runt i värmen hela dagen, och trots att flygplansstolarna kändes ovanligt trånga... Dessutom var nudelsoppan slut när jag började bli sugen framåt morgonkvisten... ;-))). Men söndagen den 21:a blev så småningom...

Måndagen den 22:a november

I Paris åt jag en skinkmacka och väntade, väntade, väntade... Genom sms hemifrån hade jag tidigare hört att det skulle vara snöoväder hemma, men det hade jag ju trott vara bara lögn och förbannad dikt, eftersom det ju för mig var högsommar. Men nu fick jag se och erfara att det var sant - och flyget till Stockholm blev ordentligt försenat p g a detta förbaskade oväder. Till slut kom vi dock iväg. Pratade lite med ett par som tillbringat några sköna veckor i Thailand, och som, liksom jag, inte kände någon större längtan efter att återvända till vintern. Sverige såg ut som ett overkligt snöland i någon dyster saga när planet sänkte sig, och så landade vi då på Arlanda, på eftermiddagen, och jag traskade ut i den svenska kylan iklädd kortbyxor...

Gubbresor AB:s premiärresa var avslutad för min del, återstod bara att dra igång vardagens alla rutiner igen, och kanske börja planera för nästa resa...